En dag från helvetet

Låt mig fint citera en citerande vän, ”We don’t see things as they are; We see things as we are.” och gårdagen var en av de små gångerna som påminde mig hur plågsamt sant detta är och vad som bör tilläggas är att det våra känslor, hur än temporärt de än påverkar oss, kan tolkas som något som vi är.

Först och främst, jag kunde inte sova. Min mage gjorde konstiga ljud, värkte och verkade vara obestämt orolig från och till, vilket gjorde att den minsta möjlighet till sömn på denna planka till säng var minst möjligt tänkbar. Jo föresten, vilket kanske bör nämnas, hela familjen jag bor med sover på tunt vävd rishalmsunderlagsbeklätt kakelgolv och sängen jag sover i är likvärdigt hård. Den enda madrasseringen jag har förutom mina lakan är mina valkar, och det är tur att de är många och mjuka, tyvärr är vikten av dem nog det som gör det hela väldigt plågsamt. Jo, sammanfattat så sov jag dåligt och runt klockan fyra bestämda jag mig att den där kissnödighetskänslan inte heller den hjälpte mig det minsta till att hitta sovro, så jag traskade tyst upp till toaletten, vilket är en fin stå-över-ett-hål-i-golvet-vatten-closette i ett av huset mest mygg, myr och spindelbesökta rum. När jag väl hade tänt lampan och tänkt att avslappnat släppa trycket så sitter det stora, fulaste, mest gigantiska supermördar spindel där inne och blänger irriterat på den stora, vita och numer skiträdda besten som tände ljuset. Den var monstruös! Med modet till fånga och skrajt kramat i mitt lilla bröst bestämde jag mig att gå till anfall och göra min kisseplats säker och monsterspindel fri, men vatten i mängder kunde den lätt undanröja och snabb som in i helvete var den så mina mesiga försök att mosa den med en vattenskopa var helt och hållet värdelösa. Till slut gick jag upp till mitt rum och hämtade den gigantiska insekt-och-allting-annat-dödar-sprayen som jag lyckligtvis hade köpt på marknaden. Med en strid som skulle kung Artur likna Pingu lyckades jag dräpa besten, men seriöst, det krävde nästan hela spraybruken. Den ville verkligen inte dö. Hälften av den dosen skulle kunna döda en ko, skulle jag tro. Sedan blev den mosad med ett otroligt motbjudande knastrigt slag med vattenskopan och nersköljd för säkerhets skull i det kambodjanska avfallshålet. Väl när jag satt där på huk så insåg jag att jag tusen i mig hade diarré.

Fast besluten efter att ha tagit medicin mot min mages otrevligheter så satte jag av tidigt till skolan för att ha mina första klasser. Väl där så är det svårt att ha tålamod med engelsklärare som inte förstår mig och ungar som inte klarade att sluta säga "s" efter varje engelskt ord. Full med sömnbrist och en kropp jag inte riktigt förstod mig på genomled jag en helvetisk skoldag. När man inte mår bra, så är världen runtom rent ut sagt jävligt irriterande. Till slut låste jag in mig i en liten toalett för att få ro och kunna umgås lite med mina stackars mage, då skulle den bestämt börja att spy också! Fan också!


Spindel, ha diarré och kräkas på samma dygn är inte vad som jag någonsin rekommenderar någon. Jäklar vad jag mådde dåligt!