När jag kom fram till Phnom Penh, kastats fram och tillbaka i den lite stökiga gränskontrollen, som var utan tvekan inspirerad utav den amerikanska, så hittade jag snabbt min kontakt där på andra sidan. Dan Rithy, en ung, livlig gentleman som glatt visade mig till sin moped. Sen bar det av. Jag fick träffa familjen, se huset och äta riktig kambodjansk mat.
Imorse blev jag väckt av Dans unga svåger, Sambath, som något "tipsy" hälsade glatt.
Under dagen har det nästan inte hänt någonting och samtidigt så är allt runtomkring mig så ofattbart annorlunda så att det känns som om jag inte har en ledig stund till övers. Idag har jag varit på den lokala marknaden och gått mellan små, överfulla bås och bord av prylar, kläder, flaskor och mat. Den stanken. Dignande bord som i värmen var till bredden fulla med både kött, kyckling och levande och död fisk. När jag tittade runt hittade jag ett grishuvud som såg ut som att det nyss hade slutat droppa liggandes i solen med trynet upp i luften. Det var inte precis en "snabbköp a la Sverige-upplevelse", men skitkul var det (om man bortser från den magvändande stanken). Guidad av Dans faster, som var yngre än mig, fick jag se hela marknaden och till och med se familjens egna lilla butik mitt i det hela. Folk jag träffade undrade hur gammal jag var, om jag hade flickvän och om jag ville bli tjej, eftersom jag hade så tjejlikt ansikte. Mitt kindkomplex fick då en helt annan dimension.
Hönsjakt på gården blev det också. Dock inte för matens skull, men bara för att få bort dem. De förklarade fint för mig att även om hönsen var på deras gård så var det ju inte deras höns och därmed inte deras mat. Jag lärde mig också något nytt av denna upplevelse, nämligen att höns kan springa förbaskat fort.
Jag gillar den platsen, det är vackert! Ser harmoniskt ut på nått sätt, är jag romantisk då eller är det så? Roligt att få se vardagslivet!
SvaraRadera