Efter en oändligt lång pina mellan Helsinki och Bangkok i "cattle class" så är jag äntligen framme i Sydostasien. Nu är det bara en litet hopp på kartan kvar tills jag är framme. Fast det hoppet får vänta lite i de tre timmarna som jag njutandes och fisande promenerar fram och tillbaka på Bangkoks flygplats. Jo, att sitta still i ett tiotal timmar i ett förvirrat tillstånd av träsmak och apatisk aptit så blir man jäkligt gasig i magen. Jag tror att eftersom man sitter still så mycket får inte tarmarna sitt vanliga hopp, studs och det som i folkmun kallas motion, så bildades det nog en hel del gaser, men de kommer ingen vart. I alla fall nu när jag har landat så gladeligen acklamera att minsta lilla krafttag får en personlig liten hymn. Nöjd över att vara anonym bland alla dessa tusentals turister och burger king-letandes stockholmare så strosar jag runt och småler för mig själv.
Av att resa blir jag hungrig. Jag vet inte varför, men det blir jag. Det är väl en trevlig sysselsättning som går att tillämpa lite vartstans. Just nu har jag bänkat mig i en grovt överluftkonditionerad och lite undangömd thai-restaurang vid namn Dragon Jade och festligt mumsar på rice noodles with roasted duck och surplar lättsamt i ett stort glas med iskall papayajuice.
För övrigt finns det ganska många söta män på den här flygplatsen från alla världens hörn. Mycket trevligt ställe. Och vad som bör nämnas... jag har fortfarande inte känt av någon nervositet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar