Recap: Thailandsresan

Några bilder från min Bangkokska resa. Tyvärrså blev det inte så mycket sightseeing eller intressanta upplevelser. Mat som inte fick behållas, en säng och ett sjukhus... så kan man nog beskriva de fem dagarna i Thailand på bästa möjliga sätt. Sen så var jag ju ute och såg Silom, Khaosan road och dansade lite, men bara lite.

På väg med underbart sällskap.

På väg och jag var där.

För er som är intressade (och/eller blir irriterade över) annorlunda elektroniklösningar.

Klubbad på klubben, det var jag det.

På väg hem... mer än så var inte mitt besök. Dramatiska sjukhusbilder har undanbedjats av min mor, därmed också avsaknaden av dessa även om det var det som var det som mest präglade denna utflykt.

Förvånande fynd

Efter en natt med regn och rusk så finner jag mig själv ha tagit en välförtjänt sovmorgon och då jag satt under rishalmstaket på gården och blickade tanklöst upp så fann min blick något som gav mina mungipor att glatt dansa upp på mina kinder. Förvånad och smått lycklig, inser jag att mina ögon har hittat en broschyr från den svenska Colour of Love-kampanjen, en kampanj jag har varit med och jobbat i. Men här i Kambodja, en halvt jordklot bort, så sitter en liten broschyr om hur man trär på en kondom och hjälper rishalmen att skydda mot väta, vatten och värme.

Nu vet jag ju att Dan Rithy som jag bor hos har en gång varit i Sverige på ett studentutbyte och det var då han tog med den. Han har nu sagt att den var så fin och hade så bra bilder, och han trodde att han skulle kunna använda den här hemma också när man i skolan pratade om säkrare sex, som han någon gång per år gör för sina elever och lärare.

Skräckupplevelse

Den största spindeln jag någonsin sett, större än min hand om man räknar med dess ben, satt på badrumsväggen och tittade på mig. Den var av samma typ som den jag tidigare har mött men denna var gigantisk. Vid upptäckt så sprang en vit, blöt främling vid namn Robert ut ur badrummet smått skrikande och skrämt flåsande. Nu mår jag sjukt illa.

Ombytta rädslor

Jag är idiotförklarad för min rädsla för spindlar, ormar och skorpioner, något som en kambodjan inte verkar vara rädd för. Likaså blev jag idag idiotförklarad eftersom jag inte var rädd för blixt och åska.

Jag vet mycket väl hur både åska och blixtar fungerar samt på vilket sätt de kan vara farliga och hur man undviker de största riskerna. Kambodjaner, däremot, hukar sig då åskan dundrar och tittar dem på TV för att lugna sina nerver. Ja, de tittar på TV och deras elnät är lika ålderdomligt som symaskiner i gjutjärn. Jag tycker att det är uppenbart vad kunskap kan påverka en persons känslor och handlingar.

Regnlukt

"Åh, vilken frisk luft! Det doftar regn!" så säger man i Sverige. Så säger jag inte här, i Kambodja. Min kära vän Love frågade eftertänksamt härom veckan, "Att de inte har hundskit överallt. Hundarna är går ju överallt." och jag håller med, man ser det verkligen inte någonstans. Kanske är det för att de vackert blir sammansmälta med resten av den rödbruna sanden och soporna som sakta vandrar över landet i gigantiska högar av plast. En sak är säker, även om man inte ser dem så, luktar det iallafall djävulskt när det blir blött. Då vet man att det finns där någonstans.

För övrigt så luktar landet ruttet och inte alls så bra, när det blir blött alltså. Annars är det nog damm som dominerar näsborrarna.

Idag när regnet öste ned som om havet skulle ligga en våning ovan så begav jag mig iväg från skolan för att så småning om komma hem till huset. Blixtarna dansade runt mig och regnet gav mig någon knapp meter av sikt, vilket inte var nog för att undvika de till 90% vägtäckande vattenpölarna utan varken känt djup eller innehåll. På väg hem har rutinen att köpa is kommit till på senare dagar och denna dag var inget undantag. Is skulle köpas och det gjordes bäst på hemvägen bredvid den lokala marknaden, ett plåttak som huserar flertalet varmluftscharker och solskensfiskdiskar. Marknaden är dock också ett populärt ställe att ha levande grisar, döende fiskar och nosande hundar på besök. Vid förbipasseringen var jag smått tvungen att plumsa och plöja genom en överhjulshög vattenpöl med min lilla moped, ett litet äventyr som gav mig stora kväljningar. Pölen var slutet för en liten flod som fint flöt igenom marknadens alla matbutiker och samlade nu alla rester och odör kring mina fötter. Seriöst, jag höll på att spy i nästan i hundra meter, innan både svordomar och mina sinnen lugnade ner sig och kom till ro. Dock tvivlar jag på om min nos kommer att vara sig lik framöver.

För övrigt, så tycker jag väldigt mycket om dessa mörka, massiva och mycket mäktiga moonsunpustarna. Det är som små Gudrun-ungar, fast bara i några timmar och ibland utan vind.

Crazy pig disease

Det är så de kallar epilepsi här i Kambodja. Kära vänner, vad tycker ni om det namnet? Crazy pig disease.

Jag har suttit i tjugo minuter under lunchen och försökt att berätta för yngste killen i familjen att en person med epilepsi, crazy pig disease, inte är en dålig person, "a bad person". Tydligen är man opålitlig, elak och ointelligent om man är epileptiker. Dock så är denna källa en ung kille på tretton år, men det säger lite om den stora bilden folk kan tänkas ha.

Bröllop

Nu har jag varit på tre bröllop, varav på ett jag var en kambodjansk "groomsman", en av de tre bästemännen. Det var en upplevelse utan dess like. Ritualer, iscensättningar, böner, komiker, låtsashårklippning och stillsittande i timtal. Jag bytte kläder sju gånger, för att symbolisera de sju dagarna i veckan. Mycket färgsprakande färger, vill jag påstå.








Vad som bör nämnas att detta inte publicerats relativt nära dess infallande då jag har haft problem med internet. Det ägde rum förra helgen.